Sir 6

1och bliv icke en fiende i stället för en vän.

Ty ett dåligt namn får skam och smälek på sin lott;

så går det den tvetungade syndaren.

Förhävelsens följder. Sanna och falska vänner. Sökandet efter visheten och dess lön.

2Förhäv dig icke i ditt hjärtas rådslag,

på det att du ej må föröda din kraft, lik en rasande tjur: 3dina löv skall du förtära,

och dina frukter skall du fördärva

och själv stå där kvar såsom ett förtorkat träd. 4En ond själ fördärvar den som har en sådan

och gör honom till ett ämne för fiendernas skadeglädje.

5En len strupe gör vännernas antal stort,

och en tunga som talar milt framkallar mycken vänlighet. 6Må de vara många, som du lever i frid med,

men till förtrogen hav en på tusen.

7Om du vill skaffa dig en vän, så sätt honom först på prov,

och förtro dig icke för snart åt honom. 8Ty mången är vän, så länge han har gagn därav,

men håller icke ut, när du kommer i trångmål. 9Och mången vän förvandlas till fiende

och omtalar sedan osämjan på sådant sätt att du får skam därav. 10Mången är vän, så länge han sitter vid ditt bord,

men håller icke ut, när du kommer i trångmål. 11Medan det går dig väl, vill han vara lik dig

och uppträder med myndighet mot ditt husfolk; 12men råkar du i betryck, så bliver han din motståndare

och gömmer sig undan för dig. 13Håll dig på avstånd från dina fiender,

och tag dig till vara för dina vänner. 14En trogen vän är ett starkt beskärm;

den som har funnit en sådan, han har funnit en skatt. 15En trogen vän kan med intet betalas;

nej, hans värde kan icke vägas upp på våg. 16En trogen vän är en livgivande balsam;

de som frukta Herren finna en sådan. 17Den som fruktar Herren, han är vän på det rätta sättet,

ty sådan han själv är, sådan är hans förtrogne.

18Min son, hav tuktan kär allt ifrån din ungdom,

så skall du intill grånad ålder finna vishet. 19Var såsom plöjaren och såningsmannen, när du nalkas henne,

och vänta på hennes goda frukter.

Ty arbetet på hennes åker skall kosta dig en kort stunds möda,

men sedan skall du snart få njuta av hennes alster. 20Huru svårtillgänglig är icke visheten för dem som ej vilja låta undervisa sig!

Ja, den oförståndige härdar icke ut med henne. 21Lik en tung lyftesten bliver hon för honom;

det dröjer icke länge, förrän han kastar henne ifrån sig. 22Ty visheten gör skäl för sitt namn;

hon är icke uppenbar för många.

23Hör, min son, och tag emot mina lärdomar,

och förkasta icke mitt råd. 24Stick dina fötter i hennes bojor,

och ditt huvud i hennes halsjärn. 25Böj din rygg och bär henne,

och knota icke över hennes band. 26Slut dig till henne med hela din själ,

och håll dig på hennes vägar av all din kraft. 27Spana och sök, så skall hon göra sig känd för dig;

och när du har fått henne fatt, så släpp henne icke. 28Ty på sistone skall du få erfara den vederkvickelse hon giver,

och hon skall vändas i glädje för dig.

29Då skola bojorna bliva till ett fast beskärm för dig,

och hennes halsjärn till en äreskrud. 30Ty ett gyllene smycke bär hon,

och hennes huvudbindel är vävd av purpur. 31Du skall ikläda dig henne såsom en äreskrud

och pryda dig med henne såsom med en fröjdekrans.

32Min son, om du så vill, skall du bliva undervisad,

och du skall bliva klok, om du vinnlägger dig därom. 33Om du gärna hör, så skall du ock få inhämta något,

och om du böjer ditt öra till, så skall du bliva vis. 34Ställ dig där gamla män äro församlade;

och där någon vis finnes, slut dig till honom. 35Var ivrig att höra, närhelst det talas om gudomliga ting,

och låt djupsinniga tänkespråk icke undgå dig. 36Finner du en förståndig man, så begiv dig bittida till honom,

och låt din fot nöta tröskeln till hans hus. 37Begrunda Herrens befallningar, och tänk beständigt på hans bud.

Han skall göra ditt hjärta fast,

och ditt begär efter visheten skall bliva stillat.

^{a b c d e f g h i j k l m n o p}